Säsongsrapport hösten 2005!
Höstsäsongen 2005 går väl inte till hävderna direkt. Trots en fin träningsvår med mycket stamfågel o hopp om god föryngring så fick vi det motsatta dvs en eländig riphöst.
Svackorna kommer alltid det vet man men med unghundar i kopplen,
så hoppas man alltid på bra fågeltillgång.

Sedan hade vi skendräktighet på Tuva o Sue som ödelade en del av provsäsongen för dessa vanligen gott gående hundar.

Jagas "stolpe ut" på den stora VK-pröven i Meråker före jakten var också en "skuffelse".
Bara 2 min från seger med CACIT o så spricker det på husses bristande förmåga tyvärr.

Nåja det är ändå följande glädjeämnena vi ska ta med oss nu över vintern o fram till våren!
Tuva tar sitt andra Cert o denna gång på skog o hon visar sig fortsatt inte ofarlig vare sig på fält eller fjäll. "Bara" ett cert kvar nu!

Sue visar trots sin ungdom via sina placeringar på Fjäll-SM att mera kommer där framöver.
Hon fungerar ju dessutom på skog o bara en skendräktighet tror jag skämde det intryck hon skulle kunna ge på fält.
Vi får prova igen senare men först ska vi nu planera för hennes första kull med
NJCh Berkjestölens Hi-treff till vintern/våren.

Jaga som sagt ett starkt kort gångmässigt o även hon med premiering på fält i Skl denna gång. Har nämnt hennes missade skalp i Meråker men här vet jag att jag även har en fortsatt mycket bra hund som så småningom även ska provas i avel.
Tänkt partner är där Red Taps Luis Figo vars första avkommor nu börjar ta mycket premier. Jagas tänkta avelsvärde stärks av att syskonen går fortsatt bra med ffa J´Fia på premielistorna
(vill passa på o ge kennel Borgeflon en stor ros för alla fina premieringar i höst, kanonssäsong!!).

Tingeling till sist är kanske ännu lite ojämn men har vid ett par tillfällen visat klass o hennes seger i SSK:s Unghunds Grand Prix på fält är en riktigt fin skalp.
Här kräver ju fortsatt ev avel mycken eftertanke men först ska vi försöka ta den 1 Ökl som jag vet hon fixar en bra dag (även här måste husse ta på sig en del av hennes stolpe ut så långt).

Gläder mig också åt att syster Tummelisa (som ju gav mig vårens mest minnesvärda prestation på träning) inte visade sig vara behäftad med någon ärftlig defekt i den trasiga armbågen utan att det var en fraktur trots allt. Efter rehabilitering blir det spännande se henne i vår igen. Lycka till Anna!

Valparna/unghundarna Fiddeli o Piga har bara fått nosa på fjällen så långt.
Nästan inte en ripa att hitta men dom visar gott gry (dvs är olydiga).
Piga mera hanterlig ännu än Fiddeli som har en jaktlust på 110% o är lite svårstyrd.

Kullen i övrigt med Tuva- Hallråas Boss är väl ännu för tidigt uttala sig om men till våren hoppas vi att de så långt positiva beskeden från valpköparna ska fortsätta.
Problemet fortsatt blir bristen på ripor att träna på.

Premiering alltså på alla vuxna hundar (inkl Lilleman på fält) o därtill premier på alla provslagen ger oss sammantaget dock gott hopp framgent o en nöjd husse.

Nu står närmast även hoppet till lyckade kullar på Sue o Tyri Vår o att våren ska ge bra kvitto på Tuvas senaste telningar.

Måste sedan till sist få GRATULERA vännen Lasse T o hans Myrhedare o deras ägare/förare till en kanonsäsong 2005! Imponerande!

Gott se att det finns mera bra ES-material som vi ES-älskare kan göra oss nytta av framgent!
Väl mött igen på proven 2006 för fortsatt god match!"

MVH
Ohlsmyrens Ohlsson

En vår bild på Tingeling och pappa ripa

 

Säsongsrapport våren 2005!
Vårproven 2005 blev en blandning av framgång o motgång men mest framgång!

Efter 2004 var det givetvis inte tänka på en liknande säsong då 2004 var extremt bra (även om hösten 2005 återstår)!

Sammantaget förde jag dock 5 hundar till premie (Fang, Tingeling, Jaga, Sue o Siva) mot 7 året innan!

Säsongens höjdare var givetvis att hela Tuvas kull med Nitro blev premierad via Tingelings o Tass 1:or . Det innebär att 7 av 7 valpar som unghundar gått till pris (4x1 Ukl o 2x2 Ukl samt 1x3Ukl)! Kan inte vara många kullar i modern tid med det jaktliga resultatet!

Att Tomas själv fixade Tass 1Ukl i Sälen visar bara att "delad glädje är dubbel" och till den kategorin hör givetvis också Lindas 1Ukl på Sue i Tärna!

Stabila resultat på Tummelisa o Siva värmde också liksom min egen Tingelings 2x1 Ukl! Sedan minns jag en förmiddag med Anna o Tummelisa som nog är bland det bästa jag sett på en unghund! Ett sök av bästa Skl-kvalitet med 3 (tre!) fågelarbeten som imponerade stort gör dagen till ett minne för livet för en uppfödare!

När tidigare Ewa fört Fang till 1 Skl cert o Daniel Lilleman till 1 Ökl hp så visar det också att hund materialet står sig gott även utan underteckand i kopplet vilket bevisar att bra hundar fungerar oavsett förare!

Givetvis blev då besvikelsen HD-utfallet i Tuva-Nitrokullen! En medveten chansning som inte höll hela vägen men "den som intet vågar intet vinner"! Återstår se om den jakliga kvaliteten går att rädda utan fortsatt HD-belastning framöver!?

Att Sue som enskild hund fortsäter vara lite utöver det vanliga visar hennes premieprocent! Hon har startat 17 dagar o varit premierad 13! När hon så utan närmare föregående träning på skog går upp i Skl 2 år o 1v gammal med en 1 Ökl Hp i Jättendal så blir hon säsongens "pricken över i:et"! Bara Jaga är snabbare till Skl (21 mån).

Jag tor att Sue:s förnämsta kvalitet som är vindbruk o reviering också ska möjliggöra för henne hävda sig på fält! Provar kanske till hösten för att se om hon liksom Tuva ska kunna premiera sig på alla provslagen!

Å appropå Jaga så har hon haft det lite tungt mellan 2 o 3 års ålder utan att lyckas på proven som hon gjorde som unghund! Men så mognar hon o har på träning i slutet av våren varit mästerlig. Vann nästan sin Skl i Lofsdalen o har alltså före tre års ålder 2x2 Skl ck hp! Mera kommer det lovar jag!

I vår har så Tuva haft sin andra kull! Vad dom valparna ska bjuda på är svårt att veta men blir kullen jaktligt i närheten av hennes första så är det inte dåligt! Hoppet finns där!

Avslutningsvis vill jag så sedan bara önska att alla som håller på med fågelhundar fick uppleva en vår som den vi haft i mars-april! Kanonväder, kanonföre o bra med fågel! Livselixiret har flödat! Synd bara att jag inte haft några unghundar att träna för det hade varit optimalt!

Stärkta ser vi nu fram emot hösten o allt vad som då bjuds av jakt o provtillfällen! De nya hoppen Ohlsmyrens Piga o Sletthallens Semper Fi får då också sina "elddop"!

Under avlesplaner ska jag snart försöka uppdatera mina tankar o avsikter så får vi sedan se hur mycket som går att förverkliga! Det gäller Tyri Vår o Sue i första hand o så sedan Jaga o Tuva!

MVH
Ohlsmyrens Ohlsson

"Det var en gång...... en Julafton hos Fågelhundsfolket!"
Glad i hågen drog jag till fjälls med "nissarna". Tomtade så runt i minusgrader o marksnödrev så hälften kunde varit nog. Men det var ju inte julafton för intet så alla fyra "nissarna" fick var sin fågelkontakt med Tuva som segrare tätt följd av Jaga o smånissarna som "runner-ups".
Återvände hem till hemmets härd i Caddyn nöjd o glad!
Ville så skapa lite julstämmning även hos duvor o vaktlar med en x-tra ranson mat i kylan...det var ju ändå julafton!
Duvorna går bra men inne hos vaktlarna så kastar sig Tuffa helt plötsligt in genom dörren i vaktelvoljären i akt o mening skaffa sig julmat själv. Hinner få tag i henne innan hos ordnat med färsk vaktelskinka men ut genom den dåligt stängda dörren smiter tre vaktlar!
Att det inte var de "tre vise vaktlarna" visar sig direkt! Jag rusar ut för att fånga in den övriga hundskocken men Jaga har redan sett sin chans liksom en vaktel o förpassat den minst begåvade av de "tre mindre visa" vaktlarna till de sällare jaktmarkerna!
Å på julafton å allt! SUCK!
Jag följer bara min tradition säger Jaga som minns att hon förra julen avlivade en duva på samma högtidsdag! Julafton verkar vara en farans tid för tamfåglarna hos Ohlsmyrens!
Två av vaktlarna, en tupp o en höna, ser jag sitta en bit bort chockade förmodligen över att julfriden fått sig en "knäck" av fel sort!
Infångade hundar åker in i garaget o så tar jag fram håven (har varit ute med håven förr!). Den manliga delen av vaktelpopulationen vet sitt bästa o låter sig fångas medan den svårflörtade hönan smiter. Typiskt, dom vet aldrig sitt eget bästa!!
Letar idogt men med ett luktsinne som inte ens avskräcks av fyra-fem dagars kroppslig fjälljaktsodör ibland så hittar jag inget.
Attans att julen skulle te sig så att jag nu blir orsak till två vaktlars hädanfärd. Känns inte bra alls!
Hoppas i hoppets högtid att hönan ska hitta hem själv o ta sig in genom himmelrikets dvs voljärens lilla port (som jag själv byggt för vår Herre behöver hjälp på traven då o då!)!
Juldagen gryr o skymmer men ingen höna inne i voljären utan när annandagen gryr sitter fortfarande bara de sju små kvarvarande vaktlarna (dvärgarna) hoptryckta i minus 20 grader o försöker överleva. Försöker försona mig med tanken på att hundarna bara följde sin sanna natur o att mitt samvete inte blev renare denna jul heller.
Annandagen blir kojdag pga kylan (juldagen gav ett fågelarbete per hund den också i fin fjällnatur!). Tar en långpromenad på f.m. men släpper så ut hundarn på e.m. för att rasta de kära (drygskåpen).
Tittar så ut genom köksfönstret. Men vänta nu....vad håller Tuva på med? Hon förefaller tillsammans med Jaga arbeta idogt på vittring. Runt vaktelvoljären, in under släpvagnen ivrigt viftande på svansarna. Kanske ändå.... tar in alla utom Tuva, på med skor, jacka o tomteluva o följer Tuvas förehavanden. Samma runda tar hon o jag följer på med nyväckt hopp o håven i högsta hugg. Nej inget där...så drar hon iväg mot huset o plötsligt ser jag henne ta stånd uppe på förstutrappen! Har hon fått "graviditetspsykos"? Nej ta mig tusan sitter det inte en liten brun boll uppe på trappen! Trappern, dvs Yours truly, löper dit med håven o hönan är därmed infångad! En jakt bra mycket snabbare än infångandet av musen i duvslaget som gäckat mig i en månad men som inte kunde låta bli osten i fällan på juldagen...överlevde i alla fall julafton! Musjakt är ju dessutom långt ifrån min starka sida.... om jag nu har någon!?
Livligt kvittrande återbördas så hönan till sina frånder igen!
Känner mig varm till sinnes. Visserligen förlorade en vaktel livet på julafton men min underbara Tuva räddar efter två dygn så den "förlorade hönan" o livet känns bättre igen!
Kanske kan nu framöver just den hönan lära någon av de valpar Tuva förhoppningsvis bär på så här i juletid de rätta "fågelhundstagen" till stolthet för Tuva, vaktlar o husse åren som kommer!?
Ja, man kan ju alltid inbilla sig o hoppas! För alla fina sagor börjar ju med "det var en gång......."!

God fortsättning önskar
Ohlsmyrens Ohlsson

Här ska det vara plats för er med anknytning till Ohlsmyrens hundar.

Första inlägget kommer från Patrik Stålnacke & Zanto

Hej!
Vi är nyss hemkommen från skogen, vi har jagat lördag och söndag. Vi kan nu kalla Zanto för jakthund. I går fick jag fälla första ripan för Zanto.Zanto ställde tre ripor på fjället. Jag knöt fast linan i bältet och tog ett steg fram. Då lättar tre ripor, jag gav sitt kommando och sköt en ripa. Det var enda skottet jag fick avlossa den dagen pga skygga ripor. Ibland var det snöstorm på fjället. Det kändes härligt att få fälla första ripan för Zanto.

Zanto fungerar mycket bra i skog. Jag saknar ord för denna hund, han är helt otrolig. Vilken jakthund, han är bara unghund än men är redan en mycket effektiv jakthund. Mycket bra sök som resulterar i mycket funnen fågel. Han tar nu vara på dom flesta chanser på fågel som han får. Det är bara lydnaden som saknas så är han helt komplett.
Hälsningar Patrik!

 Copryright©Ohlsmyren's Kennel
Roland Ohlsson
Oviken Jämtland